Mounjaro eller Ozempic – vad säger forskningen egentligen?

Ny forskning jämför tirzepatid och semaglutid. Skillnaden i viktnedgång syns först på högre doser – och på hjärt-kärlskyddet har semaglutid fortfarande försprång.

Av Martin Eriksson, leg. specialistsjuksköterska, kostrådgivare och personlig tränare

Det är den fråga jag får allra oftast. Vilket läkemedel är bäst? Och nästan alltid kommer den med en följdfråga: har jag valt fel?

Nu har det kommit ny forskning som gör det möjligt att svara med siffror i stället för åsikter. Låt mig gå igenom vad den faktiskt visar.

Skillnaden ligger i antalet hormonsystem

Ozempic innehåller semaglutid och verkar på ett hormonsystem, GLP-1. Det är det hormon tarmen skickar ut när du ätit, och som talar om för hjärnan att du är mätt.

Mounjaro innehåller tirzepatid och verkar på två: både GLP-1 och GIP. Det andra hormonet påverkar bland annat hur kroppen hanterar fett.

Två system i stället för ett låter som att det borde ge mer effekt. Och det gör det – men inte lika mycket som många tror, och inte på alla doser.

Vad siffrorna visar

En omfattande genomgång publicerad tidigare i år samlade alla randomiserade studier på de här läkemedlen. Av fyrtiotvå studier klarade sex de strikta kvalitetskraven för jämförelse.

På högsta dosen, 15 mg tirzepatid, blev viktnedgången drygt sex procentenheter större än med semaglutid i högdos. På 10 mg var skillnaden knappt fem procentenheter. Midjemåttet följde samma mönster, med ungefär fem centimeter skillnad.

För en person som väger hundra kilo betyder det fem till sex kilo extra.

Men här kommer det som sällan nämns: på den lägre dosen, 5 mg, var de två läkemedlen i praktiken likvärdiga. Skillnaden uppstår först när man kommit upp i dos.

Det är viktigt, för många av mina patienter mår bäst på en låg eller medelhög dos och stannar där. Gör du det missar du inte särskilt mycket genom att stå på Ozempic.

Säkerheten ser likvärdig ut

I samma genomgång var biverkningsprofilen jämförbar mellan preparaten. Magbesvär är vanligast i båda fallen, särskilt i början och efter varje doshöjning.

Det finns dock ett område där de skiljer sig, och det handlar inte om vikten.

Hjärtat: här har Ozempic försprång

Semaglutid har prövats i stora studier som följt patienter under flera år för att se om läkemedlet minskar risken för hjärtinfarkt och stroke. Det gjorde det.

För tirzepatid pågår motsvarande studie fortfarande. Resultaten ser lovande ut på alla mellanliggande mått – blodtryck, blodfetter, blodsocker – men den stora utfallsstudien har inte kommit än.

Det betyder inte att Mounjaro skulle vara sämre för hjärtat. Det betyder att vi ännu inte har beviset i handen.

Har du en känd hjärt-kärlsjukdom och det är själva skyddet du söker, inte bara viktnedgången, då är det värt att prata om.

En viktig brasklapp

Ingen har gjort den studie man egentligen skulle vilja se: att lotta patienter mellan de två läkemedlen och följa dem sida vid sida under lång tid.

Det som finns är jämförelser mellan olika studier, gjorda i efterhand med statistiska metoder. Det är bra underlag, men det är inte samma sak som ett direkt test. Forskarna bakom genomgången skriver det själva.

Var ärlig med det när du läser rubriker som utropar en vinnare.

Vad betyder det här för dig?

Om du väger tungt och vill ha maximal effekt på vikten talar siffrorna för Mounjaro på högre dos.

Om du mår bra på en lägre dos är skillnaden mellan preparaten liten. Byt inte för att du läst en rubrik.

Om du har hjärt-kärlsjukdom finns det argument för semaglutid som är värda att väga in.

Och om du står still i vikt är svaret sällan att byta läkemedel. Det handlar oftare om dosen, om protein i maten, om sömnen, eller om att kroppen behöver några veckor till.

Det är därför jag följer upp så tätt som jag gör. Läkemedlet är ett verktyg. Det som avgör resultatet är vad vi gör tillsammans under månaderna som kommer.

Har du frågor om din egen behandling – hör av dig i chatten. Jag finns här.